Som arbetets förkämpe 1995-2005

 

Marjatta Ollis historiska återblick på avdelningens 60-års fest

Den offentliga bilden av avdelningen är, och har alltid varit mycket bra. Det är inte bara arbetsgivarens förtjänst att arbetsplatserna på UPM-Kymmenes fabriker i Jakobstad är eftertraktade. När nyanställningar sker, behöver de nya arbetstagarna inte lockas att ansluta sig till Pappersförbundet. Avdelningens relation till Pappersförbundet har alltid varit mycket god. Förbundsordförande Jarmo Lähteenmäki förgyllde avdelningens 50-års fest med sin närvaro, och ett fabriksbesök 1996. Nuvarande förbundsordförande Jouko Ahonen har även han besökt avdelningen vid två tillfällen. I dag är förbundssekreterare Petri Vanhanen och lönesekreterare Juho Kautto våra gäster.

Omfattningen av det tillgängliga materialet, har gjort att jag sett mig tvungen att lämna bort saker som kanske borde nämnas. Därför blev historiken inte en summering av avdelningens framgångar, de känner ni redan till. Jag nämner händelser som var av stor principiell betydelse när de hände, men också i senare, och framtida verksamhet. Av och mellan raderna kan anas den atmosfär som funnits i avdelningens verksamhet.

Pappersförbundets Jakobstads avdelning 52, 60 år

Arbetarna vid Jakobstads Cellulosa Ab tog mod till sig, och på ett möte 18.2.1945 beslöt mötesdeltagarna grunda Pappersförbundets Jakobstads avdelning. Heder åt grundarna, de startade den verksamhet som nu har pågått i 60 år. Den av Pekka Toivanen förtjänstfullt skrivna boken ”Som arbetets förkämpe” presenterades på avdelningens 50-års fest. I boken beskriver han mycket omfattande och detaljerat om avdelningens verksamhet och verksamhetsförutsättningar under fem årtionden. Där framkommer hur avdelningens medlemsantal växt från 50 till 1600 medlemmar, och blivit en påverkare såväl på arbetsplatsen och förbundsnivå, som i det omkringliggande samhället. Jag skall inte upprepa den redan tillgängliga historien, orsaken att jag valt att belysa vissa saker framgår senare.

1. Schauman-andan

2. Stora händelser

3. Personalfonderna, förverkligande av demokrati och jämställdhet

4. Tjänsteårsledighet

5. Periodlönen, ett av många avundat lokalt avtal

 

Schauman-andan

Samarbetsverksamheten på Schaumans fabriker startade i slutet av 60- och i början av 70-talet, långt före sin tid. Verksamheten inleddes i en anda av öppenhet och fördomsfrihet, den speciella Schauman-andan. Lagen om samarbete i företag gjorde verksamheten stelare men Schauman-andan hade redan blivit ett begrepp. Även fast den redan under Schauman-tiden prövades hårt, blev Schauman-andan kvar i minnet. Den har under decenniernas lopp fått ett ”gyllne skimmer”, och vi har många gånger saknat den.

Stora händelser

Vår avdelnings utmärkta och mångsidiga verksamhet fodrar, och har fodrat många personers arbetsinsats. Alla borde nämnas men i detta sammanhang är det omöjligt.

För avdelningen var år 1995 ett viktigt år. Huvudförtroendeman Seppo Tyni valdes till Pappersförbundets fullmäktiges ordförande. Han efterträdde Kimmo Kähärä som plötsligt avled under fullmäktigeperioden. Fastän Seppo inte kom från sydöstra hörnet av landet befäste han snart sin position som ordförande. Han blev ingen tillfällig ordförande utan återvaldes enhälligt på förbundskongresserna 1997 och 2001. Förutom att ordförandeperioden är en viktig del av Seppos livshistoria är det också en viktig del av avdelningens och förbundets historia.

I september 1995 meddelade Kymmene Ab och Repola Ab att bolagen fusioneras till ett bolag med namnet UPM-Kymmene Ab, och att det nya bolaget startar sin verksamhet 1.5.1996. Koncernledningen gav i offentligheten ett sken av att fabriksorternas små egenheter och fabrikskultur skulle få fortsätta som förut. Trots tvivlen kunde skönjas en försiktig optimism, särskilt som Jakobstads ”egna pojkar” placerades på höga poster i koncernledningen. Inte ens med förstoringsglas kan ses någon form av lokalpatriotism, tvärt om blev den nya Yhtyneet-andan starkare och nästan i ett rus förklarades för oss att Yhtyneet gör business, när Kymmene sysslar med oväsentligheter.

Koncernledningen beslöt i ett tidigt skede genomföra en indelning av fabrikerna enligt verksamhetsområde med resultatansvar, Wisaforest delades, och redan då kunde anas att den lokala beslutanderätten delvis skulle upphöra. Här fanns det ett behov av en modig och målmedveten lokal fabriksledning. Det första gemensamma mötet för den nya koncernens fackavdelningar hölls i Helsingfors oktober 1995. På agendan fanns praktiska frågor, bl.a. samarbetsverksamheten, representationen i ledningen och gemensamma målsättningar.

Personalfonderna

En viktig fråga som diskuterades var personalfonderna. Vi från Kymmenefabrikerna ville naturligtvis behålla våra fonder. Yhtyneetfabrikerna hade aldrig haft fonder. Ett gemensamt uttalande från koncernens fackavdelningar daterat 9.2.1996 sändes till verkställande direktör Niemelä och viceverkställande direktör Granholm. Fackavdelningarnas enhälliga ståndpunkt var att Kymmenes system med vinstpremier och personalfonder skulle behållas och byggas upp i den nya koncernen. Ett bevis på koncernens tudelade inställning var att samtidigt som personalrepresentanterna fick fondskolning, pågick en kampanj där fördelarna med kontant utbetalning av vinstpremierna lovordades. Så gick det, på nya koncernens första samarbetsmöte meddelade verkställande direktören Niemelä att UPM-koncernen inte betalar ut vinstpremien till några fonder. Bossen hade sagt sitt.

Koncernstyrelsen godkände på sitt möte 10.6.1996 ett vinstpremiesystem där premien utbetalas kontant en gång per år. Det var slutet på personalfonderna. I Jakobstad upphörde fonderna utan större väsen, åtminstone vi äldre kände oss besvikna.

Vinstpremieavtalet hade i sista stund ändrats av arbetsgivaren med en så kallad specialparagraf. Paragrafen innebar att kostnaderna för olagliga strejker avdras från vinstpremien. I samband med Nokiakonflikten 1997 använde koncernen paragrafen efter att arbetsdomstolen dömt stödstrejkerna som olagliga. Fackavdelningarna avbröt all samarbetsverksamhet på koncernnivå. Det blev en lång och svår kamp att försöka få bort ”botparagrafen”. Förhandlingsgruppen bestående av Tyni, Pekkanen och Immonen nådde en överenskommelse med arbetsgivaren om att stryka paragrafen, när en endagsstrejk på Raflatacs fabriker i Tammerfors fick arbetsgivaren att förkasta förhandlingsresultatet. För andra gången avbröts samarbetet på koncernnivå. På ett av Niemelä sammankallat utvecklings- och samarbetsseminarium 17.2.1999 ströks paragrafen med Niemeläs ord, att systemet utvecklas enligt personalens åsikter. Beslutet fick inte synas i något protokoll, och ärendet var formellt slutbehandlat. I Finländsk förhandlingskultur var det första gången som en part backar ett redan godkänt förhandlingsresultat. Stora Enso visade år 2000 att det snarare blev en regel än ett undantag.

VAD SKALL MAN TRO PÅ?

 

Tjänseårsledigheten

Det sätt på vilket UPM-Kymmene uppvaktade sin personal (förtjänsttecken och tjänsteårsledighet) var från början tänkt bli ett allmänrådande frivilligt system som alla fabriksorter som ville kunde ansluta sig till. Det blev inte till ett frivilligt, utan ett påtvingat system. Vi Schaumaniter fick efter svåra duster behålla vårt gamla system, kryddat med en guldklocka. När allt skulle enhetligas kändes lösningen som en liten seger. För de som har anställts efter 1988 gäller koncernens system.

Periodlönen

Vårt egen periodlön och dess 30-åriga historia upphörde vid senaste årsskifte, då tvingades Jakobstads fabriker in i samma lönesystem som resten av fabrikerna. Vår egen fabrikskultur har bit för bit sopats bort.

Irritationströskeln prövas

Att skogsindustrins investeringar skapar nya arbetsplatser, eller ens bevarar de befintliga arbetsplatserna är inte överensstämmande med verkligheten. En ständigt minskande personalstyrka står för en stadigt ökande produktion. En följetong som pågått en längre tid handlar om utförsäljningen av arbeten och användandet av utomstående arbetskraft. År 2000 var dehär frågorna igen på förhandlingsbordet, de resultatlösa förhandlingarna utmynnade i den historiska strejk, som började 11.4 och slutade 19.4 då båda parterna godkände riksförlikningsmannens förlikningsförslag. Strejken var den första som Pappersförbundet utlyst för att uppnå förbättringar i det egna kollektivavtalet. Texten i det uppnådda avtalet blev en klar förbättring i de aktuella frågorna.

Med regeringen i spetsen, talade många för att få till stånd en minskning av arbetslösheten, trots det, ökade uppsägningstakten oroväckande. För Pappersförbundets del blev måttet rågat när det fanns 2000 uppsagda personer på 44 olika fabriker. Förbundet utlyste en endags proteststrejk 3.12.2003. För att stöda de uppsagda på Alholmens såg och förädling, beslöt den lokala Pappersavdelningen i Jakobstad om en stödstrejk 3.11.2004. Den centralstyrning och ständiga bugande för ägarna som UPM-Kymmene koncernens ledning idkar har många gånger upplevts som väldigt irriterande. Ändå är det klart att investeringspengarna till Jakobstad styrs från koncernen. Det är tecken på att ledningen tror på oss, och att det lönar sig att investera i Jakobstad. Avdelningen gör historia också i framtiden.

Walki-Wisas investeringar i den nya, stora tryckmaskinen, och världens bredaste laminator, som gjordes år 1997 skapade också en del nya arbetsplatser. Förnyandet av pappersmaskinen år 1998, till en kostnad av närmare 200 milj. -mk. gjorde ”åldringen” till en modern maskin, som producerar papper med hög kvalitet med en hastighet som närmar sig 1000 meter/min.

En investering som verkligen delade åsikterna, på grund av miljöeffekterna var Alholmens Kraft. Jakobstads pappersavdelning tog klart ställning för investeringen, avdelningen ansåg att den var ett livsvillkor för den kommande utvecklingen. När kraftverket startade år 2000 var det en stor principiell framgång för avdelningen. Kraftverket bemannades med Wisaforests kraftverkspersonal, de fick bli kvar i Pappersförbundet och följer förbundets avtal.

Pricken över i, och den absolut största investeringen var Wisa 800 projektet. Förtjusningen över byggandet av en helt ny återvinningsanläggning grumlades något av arbetsgivarens besked om att 160 personer mister sin arbetsplats. Också arbetsgivarens besked om att förhandlingarna sker enligt lagen om samarbete var illavarslande, då avdelningens ståndpunkt var att kollektivavtalets § 11 skulle gälla. Under förhandlingarnas gång sjönk antalet berörda till 140 personer. Man beslöt genomföra minskningen genom att säga upp 61 år fyllda, och att den genomförs innan utgången av år 2006. I det ramavtal som undertecknades konstateras, att användandet av utomstående arbetskraft minskas i samma förhållande som den egna arbetskraften. Också pensioneringar ingår i ramavtalet. Ibruktagningen och lönerna avtalades enligt kollektivavtalets 11 §. Wisa 800 startade 1.4.2004 och garanterar förhoppningsvis en kontinuitet 30 år framöver.

Det verkar komiskt att koncernen satsat arbete, tid och pengar på att skapa ett system för att få personalen att stanna i arbetslivet till de fyllt 65 år. Med den nuvarande personalpolitiken kommer inga 65-åringar att finnas på fabrikerna, och det är inte personalens fel. Många personer har upplevt uppsägningarna mycket sårande, och som åldersrasism. Det psykiska illamåendet har märkbart ökat. ”Pensioneringarna” har startat med full kraft, och 2004 gick över 60 personer in i arbetslöshetspensionsröret, och de förtidspensionerades antal har tredubblats.

Matköksandelslaget

Matköksandelslagets stadgar förnyades enligt lagen om andelslag år 1998. Ägandeförhållandet blev oförändrat, i 1/3 andelar. Lauri Lehtinen var andelslagets ordförande från 1990, och fortsatte som den nya andelslagsstyrelsens ordförande fram till och med 2001. Bjarne Kull har varit styrelseordförande från och med år 2002. Avdelningen har fortsättningsvis starka band till matköket, och personalen är anslutna till pappersförbundet. När Alholmens sågs nya ledning 2002 presenterade sitt första sparprogram, meddelade ledningen att kontraktet med andelslaget sägs upp, och att Amica tar över verksamheten vid sågens kök. Att det egna matköksandelslaget stod för bespisningen på Wisa 800 projektets byggplats var av stor principiell betydelse för avdelningen.

Din Fackavdelning

Din fackavdelning, var namnet på en serie av sex informations- och diskussionstillfällen som startade år 2000. Ämnen som behandlades var avdelningens egen verksamhet, och avdelningens roll som en del av Pappersförbundet. Mötestillfällena var riktade till alla medlemmar, och var tidsmässigt planerade så att alla som ville, oberoende av arbetstidsform hade möjlighet att delta. Tack vare den positiva responsen, 126 deltagare, beslöt avdelningen att fortsätta serien år 2001. Det är viktigt att veta och att vara vetgirig.

Jämställdhetsfrågorna, som ligger mitt hjärta nära, har skötts av en liten grupp. Ett banbrytande arbete utfördes av Terttu Järvenlahti som valdes till jämställdhetssektionens första ordförande. Tillsammans gjorde vi år 1998 bolagets jämställdhetsplan, som var den första av sitt slag i landet. Paula Tyni har fortsatt på den av Terttu utstakade vägen, men trots alla planer framskrider jämställdheten så sakta, så sakta. Frågan handlar inte enbart om jämställdhet mellan könen.

”Det är ett misstroende och fel mot oss, att inte få information när viktiga frågor behandlas.”

Visa förtroende för medlemmarna, som har gett er sitt förtroende.

Marjatta Olli